Nu städar man gatan och snart försvinner alla spår och vi fortsätter att växa fast han förblir arton år

Nu kommer folk klaga på att jag har för många egobilder, men skaffa egna bloggar om ni så väl vill.
Idag har varit riktigt knasig. Var i kista och åt en reunion middag tillsammans med brudarna och hanna (bilder kommer senare), därefter stötte jag på Jawad och trodde att han hade brytit ihop på det sättet han satt så jag kände tt hugg i magen och sedan började alla min tankar gå till R igen. Men det visade sig att han itne grät, utan att han kollade ner på sina skor(?), det var en lättnad. Senare på kvällen åkte jag förbi farydah, hämtade upp ett parskor som får mig att känna mig som en gudinna men som får farydah att se ut som en.. Därefter besökte jag en ängel, och stötte på världens finaste utsikt.. Inatt lyckades jag tända hans ljus, och lämnade en hel del blommor.. Det skrämmer mig när jag får höra saker som sker under tiden vi sörjer någt bland det värsta. Jag har blivit rädd för allt. Och nyss kom det som en chock igen, att han är borta, kändes som en örfil, en wakeup call. Och här sitter jag och klagar över mina svarta jeans liksom.. Nu måste jag skölja ansiktet så jag inte kommer med svullna ögonlock till bröllopet imorgon. "Men ni vet hur det är när röda ögon ser svart", Godnatt peeps
Kommentarer
Postat av: sofie
finns för dig gumman, genom vått och torrt,
vacker text, du är så stark <3
Trackback